Tess

Har haft en känsla i mgen sista tiden som säger att jag saknar er alla där hemma något extremt mycket. Är så glad att jag har er alla som tänker på mig och skickar mig meddelande lite då och då. Ibland är det extra svårt att sluta sakna och sluta tänka på er. Jag har verkligen varit borta i sex månader nu och det är alldeles för länge, men har bestämt mig för att jag ska försöka komma hem antingen till jul eller nästa sommar för måste få se er alla igen!

Har haft fullt upp med jobb nu på sistone, blir svårt att få tid att blogga. Försöker så gott jag kan! Har ju det här förbannade engelska testet som stressar min lilla hjärna hela tiden. Har svårt att hitta inspiration att plugga till det för jag vet att det är så svårt. Behöver nog lite Sofia som kan peppa mig lite.... eller sova middag med, hihi!

När jag och Sofia skrev vår uppsats till skolan så brukade vi ibland bara titta på varandra och säga - nej nu är det nog dax för en liten tupplur och så la vi oss på soffan och sov i en halvtimme och sen va vi fit for fight igen!!!

Nu ska jag plugga lite, för snart så ska jag till jobb. Låter ju kul! NOT!!

Kramar och pussar

Jag förstår verkligen om många av mina kära läsare är uttråkade av min blogg för att jag inte har skrivit på hur länge som helst. Jag måste bli bättre nu...och det kommer jafg att bli för jag känner mig mycket gladare i mitt hjärta nu!

Har haft en liten neråt svängs period ett tag men jag är verkligen påväg ur den nu. Fråga mig inte varför jag mår bättre men antar att människan bara har en tendens att ta sig ur jobbiga tider. De är inte så heller att det har hänt massa roliga saker på senaste tiden. Har inte ens fått reda på mitt IELTS test resultat (engelska testet). Det skulle va färdigt att hämtas i fredags men icke sa nicke! Vet inte när det kommer att vara klart, ska tydligen vänta på ett brev på posten!

Jag och min älskling är väldigt kära för tillfället och utan varandra hade livet här i Australien aldrig gått, vi försöker att peppa varandra och försöker att hålla huvudet högt nu när saker och ting inte riktigt går vår väg.

Men snart eller åtminstonde förr eller senare så kommer det att gå vägen, måste bara ha lite tålamod. Problemet är väl att jag är inte riktigt känd för att ha tålamod! Men börjar bli bättre med åren tror jag!

Puss puss

Fy vad man som människa kan klaga mycket.... säger inte att jag är mycket bättre. Undrar om man egentligen mår bättre efter man klagat. Jag tror inte det, man bara söker medlidande. Så nu ska jag klaga igen- jag är sjukt trött!! SÅ nu har jag sagt det.

Men egentligen är jag inte på humör att klaga för jag känner mig väldigt glad idag och har gjort det på sistone. Känns som om jag har börjat känna mig lite mer hemma här nu och tänker inte negativt hela tiden. Va nog inne i en sån period för ett tag sedan. Nu är allt jätte bra och jag har träffat Johanna och fått prata av mig lite, hihi! Hon är bara helt underbar men snart lämnar hon Australien, vilket jag tycker är super trist.

Hon mår också jätte bra och det är så gött att va runtomkring positiva människor. Tror det är det lovet går ut på att försöka (ja åtminstone försöka) göra varandra glada. Så från och med nu röstar jag på att alla åtminstone försöker göra tre personer var dag glada och sluta klaga, det ger inget!

Kram o puss

Sitter här och kollar igenom min budget och tänker på våra planer framåt! Har precis insett att om jag och Lee ska kunna köpa en lägenhet måste jag spara ihop cirka 30 000 kronor på typ tre månader eller snabbare. Det beror på hur snabbt vi hittar en lägenhet och hur snabbt vi vill flytta. Man måste nämligen ha en deposition på 100 000 kronor. Det kommer att bli jätte svårt för mig för jag får ju inte så många timmar på jobb. Trodde redan att vi hade dem pengarna men med den dåliga svenska kursen saknas det nu lite. Har försökt sitta och tänka om lite vad gäller jobb och ska ta mig ner till centrat där vi bor och kolla om de kanske behöver någon på något cafe eller så tror jag. Känner mig lite desperat nu.

Jag har liksom inte svårt för att spara pengar, vilket alla som känner mig väl vet. Det är ju bara svårt att spara när man inte inte har tillräckligt med jobb.

Hur lätt hade inte livet varit om man bara hade tillgång till hur mycket pengar som helst. Då had e man bara kunnat oroa sig för andra saker.

kram kram

Vad vet man egentligen om sina vänner, hur mycket öppnar man upp sig inför sina vänner? Hur vet man hur mycket vännerna hur vet man om man betyder något för dem? Det är klurigt och jag vet faktiskt inte, tror dock att man som vänner också behöver, precis som i förhållanden, lite bekräftelse från varandra. Men hur ger man bekräftelse då ja det är nog en hel vetenskap bara det. Allt handlarvaranog i långa loppet om att vara ärlig och säga vad man har på hjärtat. Typ om man tycker att någon är fin, säg det då i stället för att bara tänka det, tänk så mycket mer glädje det sprider. Hur vet man om en vän inte känner sig bekräftad då? Ja herregud livet är inte lätt, gå på magkänslan är nog mitt tips!

Jag tror i och för sig inte att man tar vänner lika mycket förgivet som man ibland kanske tar sina partners. För hur kommer det sig att vi kan skälla och säga dumma och elaka saker till våra partners och sen tro att dem inte ska tänka på det efteråt? Och hur kommer det sig då att vi inte säger sådana saker till våra vänner? Den enda anledningen jag kan komma på är att vi tar våra partners mycket mer för givet än våra vänner samtidigt som vi faktiskt ibland också tar våra vänner för givet och inte anstränger oss tillräckligt. Men vad är det i grund och botten som faktiskt får oss att säga elaka saker överhuvudtaget är kanske egentligen frågan man bör ställa sig. De bästa vännerna man har är dem man verkligen kan vara sig själv med.

Ta inte mogondagen för givet, uppskatta era vänner och partners för dem de är. Man ångrar inget förrän det är för sent.

Tankisar tankisar!

De som känner mig väl vet att jag har lite av ett sjätte sinne för vissa saker. Känner ibland på mig att vissa saker ska hända. Som exempelvis när jag och en av mina bästa vänner Jenny skulle hem från London så sa jag när vi satt på planet att "det känns som om vi inte kan landa i Göteborg som planerat" vilket vi skrattade bort. Efter kanske en halv timme kallar kaptenen ut att pga snöoväder måste vi landa i Malmö. Efter ytterliggare en halvtimme när vi skulle vara framme i Malmö sa jag att Malmö talar inte till mig utan jag tror att vi kommer att få landa i Stockholm. Cirka fem minuter senare kallar kaptenen ut igen, vi måste tyvärr landa i Stockholm. Då bara tittar jag och Jenny på varandra och hon säger, från och med nu håller du tyst för nu vill jag hem. Hur creepy är inte det, bara kände det på mig??

Kände inte på mig att något skulle gå fel idag men istället för att posta papperna till Queensland Nursing Council för min  sjuksköterske legitimation så var det något som fick mig att gå en lång promenad dit och lämna dem personligen. Väl där visar det sig att alla de papperna jag fått stämplade av en polis i Helsingborg för att intyga att kopierade värdehandlingar stämmer överrens med orginalet inte är giltiga. Tror ni att jag blev rätt så irriterad (ni vet hur jag kan bli), slutar med att tjejen som expiderade mig gick och försökte prata med sin överordnade om det skulle vara okej endå, vilket det inte va. Då är jag ännu mer irriterad.  Så nu måste mamma skicka hit alla mina orginal dokument och jag får göra om allt från början.. Jag som faktsikt tog mod till mig till mig att fixa allt, men men man kan ju inte alltid ha tur. Så för er som någon gång funderar på att komma  till Australien och jobba som sjuksköterska, ni måste få er papper stämplade av en advokat inte en polis officer.

Föresten på tal om övernautrliga saker kommer ni ihåg när vi va små och lekte "Anden i glaset", vad det så det hette? Har massa läskiga historier att berätta om när vi lekte det men det får bli en annan gång. Kommer ni ihåg reglerna som gällde....

• Mörkt i rummet

• Ljuset

• Fick inte fråga anden om döden

• Om ljuset släckts, släck resten av ljusen och spring ut

• Sluta om anden skriver 666

Vad var det mer för regler??? Jag kommer inte ihåg! Jag mvet inte vad ni andra varit med om utan jag vet bara att det hände en del otäcka grejor när jag gjorde det!

Hälsningar från andra sidan

Herreregud vad roligt jag hade igår kväll, bästa kvällen på jätte länge. Tjejerna var lika glada att se mig som jag va att se dem. Vi kunde inte sluta skratta och prata, det va underbart! Först va vi ute och åt middag på kinaresturang, vilket va super gott! Det va en så kallad BWO resturang vilket står för Bring Your Own och innebär att man får ta med sig egen alkohol så vi köpte några vin- och ölflaskor och sen håller dem det kallt i kylen och serverar under hela kvällen. Hur bra är inte det va, tänk om vi kunde ha såna resturanger i Sverige va. Låter det inte bra??

Efter det gick vi till en klubb där ett band som heter Carsus spelade. Riktigt bra va han, tyvärr är det något fel på min blogg så jag kan inte lägga upp youtube-klipp av någon anledning, så kan inte visa hur bra han va! Han spelade en låt om hur han träffade kärleken i Sverige och jag kände mig rätt så träffad, hihI!

Sen blev det sova över party hemma hos Bekki, med natta mat! Tro det eller ej men jag åt pasta med massa chilli och fyra olika svampar. Jag som inte ens tycker om svamp. Tänk vad jag har lärt mig!

På bilderna nedan är det Brooke i svart Klänning och Bekki i gul top och jag då i rött, hihi

♥ Vet inte var jag ska börja, sitter här på andra sidan jordklotet med så mycket känslor i mig att jag håller på att spricka. Hur beskriver man med ord hur mycket man saknar sina nära och kära som är så långt borta........

Tror att livet här i aus kommer att bli bra det är jag övertygad om men om det endå inte vore så långt ifrån Sverige. Det hade räckt med ett flyg i alla fall. Mitt hjärta är verkligen lyckligt för jag får vara nära min älskade Lee. Han är världens bästa pojkvän en tjej kan någonsin önska sig och han stöttar mig verkligen till 100 % när jag känner mig lite nerel.  Han kan förstå mig som ingen annan kan och han vet  hur det är att vara ifrån sina nära och kära länge. Förstår inte att tiden hann rinna iväg så snabbt och att han hann vara i Sverige i över 3 och 1/2 år.

Vad som just för tillfället känns jobbigt och skrämmande är att jag ska börja jobba som sjuksköterska i aus. Annat språk, annat system och nyexaminerad, kan inte bli en större utmaning. Jag tycker om utmaningar i vanliga fall men denna utmaningen känns så oerhört viktig. Drar mig från att skicka in papperna till Queensland Nursing Council för att få legitimationen överskriven, vågar inte.. Men jag har bestämt mig, på måndag ska den skickas in det lovar jag. Nervös inför engelska provet (IELTS) jag också kommer att få göra. Tusen tankar och funderingar som stuttsar rundor i mitt huvud just nu, men nu är klockan mitt i natten och jag ska mysa in till Lee utan att väcka honom, han jobbar tidigt i morgon bitti men slutar också tidigt sen blir det stranden för hela slanten. ♥


Bamsekramar